Nick Diaz
Nick Diaz har trots sin ringa ålder (Han är född 1983) en snart tioårig karriär som professionell fighter bakom sig. Han har slagits för ett antal olika fighterorganisationer, inklusive UFC, och är känd som en mycket aggressiv och tekniskt avancerad fighter. Dessutom är han en southpaw, en vänsterhänt fighter.
Nick Diaz föddes och växte upp i Stockton i norra California. Han beskriver sin egen barndom och uppväxt som mycket jobbig på grund av att han växte upp utan sin biologiska pappa. Hans mamma var oerhört fattig och uppväxten skedde delvis i en mer eller mindre förfallen husvagn som stod uppställd i en så kallad trailer park i utkanten av Stocktons allra fattigaste slumområden.
Nicks lillebror Nathan Diaz är numera också en professionell MMA-fighter och vann för övrigt den femte säsongen av den mycket populära TV-såpan The Ultimate Fighter.
Som ung var simningen det stora intresset och Nick Diaz berättar själv att det var tack vare hans mamma, som tjatade på honom att han borde skaffa sig ett idrottsintresse, som han började simma. Alla timmar han tillbringade i bassängen gav honom grunden till den råstyrka han besitter idag och som han har god användning för på oktagonen.
Själva anledningen till att Nick Diaz började med kampsport, såsom jiu jitsu och boxning, var att han på skolan där han gick blev mobbad av ett gäng äldre killar som allihop var mycket större och starkare än han. Träningen gav honom självförtroende nog att kunna försvara sig själv mot sina plågoandar och i ett våldsamt slagsmål lyckades han enligt egen uppgift att slå ner dem allihop.
Efter att ha sett ett program på TV om UFC fick han en längtan efter att själv få slåss för organisationen. Nick Diaz tränar varje dag året om. Förutom ren fighterträning består hans modul av traditionell styrketräning men även av simning och deltagande i olika triathlontävlingar i syfte att kunna variera sin dagliga träning något.
Karriären som professionell fighter inleddes för Nick Diaz´s del bara några veckor efter hans 18-årsdag i augusti 2001. Hans speciella kännetecken i ringen är att han är vänsterhänt, en så kallad southpaw som det heter på engelskt fackspråk. Detta betyder i realiteten att hans slag kommer från en helt annan vinkel än vad man förväntar sig av en högerhänt fighter, vilket kan upplevas som förvillande för en fighter som aldrig har mött en vänsterhänt motståndare tidigare.
Diaz har slagits för ett stort antal organisationer och lyckades i sin blott andra match någonsin i sin karriär att bli mästare i weltervikt för organisationen IFC United States i juli 2002 genom att poängbesegra den tidigare mästaren Chris Lytle. Han gick ytterligare ett antal matcher för organisationen och vann allihop.
UFC fick snabbt upp ögonen för den unge fightern som verkade vara omöjlig att besegra och erbjöd honom ett kontrakt som öppnade dörren på vid gavel till de riktigt stora fightergalorna för Diaz. Efter att ha vunnit några av sina första matcher ställdes Diaz mot den mer meriterade Diego Sanchez, som på sitt CV bland annat hade vinsten från den andra säsongen av The Ultimate Fighter.
Nick Diaz hade tidigare uttalat sitt missnöje över att stjärnorna från denna TV-såpa av UFC erbjöds en, i hans eget tycke, betydligt enklare väg mot framgång och glänsande karriär än vad alla andra fick. Dessa ord fick han sannerligen äta upp i samband med att Sanchez besegrade Diaz med råge under matchen. Efteråt förklarade Diaz att han trots nederlaget inte kunde förmå sig till att acceptera Sanchez som en värdig vinnare.
Efter att ha uppträtt osportsligt både före och efter de därpå följande matcherna mot Joe Riggs och Sean Sherk, som han till yttermera visso förlorade, beslutade UFC att riva kontraktet med Nick Diaz 2006.
Han gjorde dock en kortare comeback bestående av två matcher för UFC som inhoppare på galorna UFC 62 och UFC 65 mot Josh Neer respektive Gleison Tibau. Han gick segrande ur båda dessa matcher och alla trodde att Nick Diaz nu var tillbaka i UFC igen. Trots ett mycket generöst erbjudande om fortsatt kontrakt från UFC:s sida valde Diaz dock att gå vidare till andra organisationer och har därefter fortsatt att rada upp vinster på löpande band.
